torsdag 30 april 2015

Belzhar av Meg Wolitzer

Någonting hände Jams pojkvän Reeve och efter det slutade hon fungera normalt, hon kan inte hantera sorgen. Tillslut skickar hennes föräldrar henne till The Wooden Barn, en internatskola för elever med problem. Till sin förvåning har Jam Special Topics in English på sitt schema, en kurs hon inte sökt. Det visar sig att läraren väljer ut en handfull elever då och då som får läsa kursen och att den är legendarisk på skolan eftersom de som går den är väldigt hemlighetsfulla om innehållet. Under första lektionen får Jam veta att de ska studera Sylvia Plath och hennes verk hela terminen. De fem eleverna får också varsin dagbok som de uppmanas skriva i och när Jam gör det förflyttas hon till en värld där Reeve lever igen. Men det kan väl inte vara på riktigt?

Belzhar (uttalas som Bell-jar) innehåller så många av mina favoritelement: internatskola, svåra, begåvade ungdomar, exklusiva sällskap, briljanta lärare och litterära referenser. Så jag var positivt inställd redan från början och fortsatte tycka mycket om den. Belzhar är också en väldigt snabb bok, jag fick anstränga mig för att inte läsa igenom hela under en sittning och då inte ha något mer att läsa under resten av helgen (det här var under påsken i Cairns när till och med många mataffärer var stängda).

Jag tyckte också om den magiska realismen och hur Belzhar (världen där allt är bra igen) var väsentlig i karaktärernas sorgearbete. I den världen kan nämligen att ingenting nytt hända, bara sådant som karaktärerna tidigare varit med om. Att få se Jam gå från att alltid vilja vara med Reeve till att sakta tröttna på hur han aldrig utvecklas medan hon gör det var trovärdigt. Det var också fint att det inte bara var Belzhar som hjälpte till, utan att det var minst lika viktigt att eleverna i klassen blev vänner och tog hand om varandra.

En sak i utförandet hade jag svårt för, den stora tvisten i slutet. Det kändes som att Wolitzer absolut ville överraska och chocka för chockens skull och inte för att det var det bästa för historien. Därför vill jag inte placera Belzhar bland mina absoluta favoriter av det jag läst hittills i år, men den är nära. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar