Deep Blue av Jennifer Donnelly

Serafina, sjöjungfru och prinsessa av Miromara, är nervös inför sitt livs viktigaste kväll. Hon måste sjunga en svår trollformel perfekt för att visa sig värdig att leda sitt folk och dessutom trolova sig med kronprinsen Mahdi. Att hon haft svårt att sova på grund av konstiga drömmar där häxor mässar om djuphavsmonster och fem andra som hon måste hitta gör inte saken lättare. Den enda ljusglimten är att hennes nära vän Neela, en matglad prinsessa med en hemlig önskan om att bli kläddesigner, kommit till huvudstaden för att bevittna cermonin. Men under ceremonin attackeras Miromara, drottningen blir svårt skadad och Serafina tvingas fly för sitt liv tillsammans med Neela. Nu vilar havets öde på hennes axlar.

Det finns ett fåtal saker jag tycker om med boken, som att den har en bunt relativt välutvecklade kvinnliga karaktärer och att deras vänskap är i fokus. Men överlag är det alldeles för mycket exposition, långa stycken där Donovan infodumpar havsrikets historia och världsuppbyggnad. Allt skrivs ut övertydligt i stora bokstäver. Och istället för att visa vad karaktärerna känner berättas det rätt upp och ner.

Annat som stör läsningen är smådetaljer om hur livet som vattenvarelse fungerar rent praktiskt. Som att sjöjungfrurna bär klänning. Är inte det bara i vägen i vattnet? Eller att de dricker te. Hur hamnar det i koppen utan att spädas ut? Att varenda sjöjungfru vi möter först och främst beskrivs utifrån sin hårfärg, fjällfärg och klädnad får mig också att önska att det var lite mindre fokus på utseende.

Det här är nog den första boken om sjöjungfrur jag läst sen Andersens Den lilla sjöjungfrun och det känns som att det finns så mycket potential i världen under ytan. Trots att den här boken inte var någon höjdare i utförandet blev jag sugen på mer. Har du läst någon bra bok om sjöjungfrur/havsfolk? Tar tacksamt emot tips.