torsdag 30 april 2015

Belzhar av Meg Wolitzer

Någonting hände Jams pojkvän Reeve och efter det slutade hon fungera normalt, hon kan inte hantera sorgen. Tillslut skickar hennes föräldrar henne till The Wooden Barn, en internatskola för elever med problem. Till sin förvåning har Jam Special Topics in English på sitt schema, en kurs hon inte sökt. Det visar sig att läraren väljer ut en handfull elever då och då som får läsa kursen och att den är legendarisk på skolan eftersom de som går den är väldigt hemlighetsfulla om innehållet. Under första lektionen får Jam veta att de ska studera Sylvia Plath och hennes verk hela terminen. De fem eleverna får också varsin dagbok som de uppmanas skriva i och när Jam gör det förflyttas hon till en värld där Reeve lever igen. Men det kan väl inte vara på riktigt?

Belzhar (uttalas som Bell-jar) innehåller så många av mina favoritelement: internatskola, svåra, begåvade ungdomar, exklusiva sällskap, briljanta lärare och litterära referenser. Så jag var positivt inställd redan från början och fortsatte tycka mycket om den. Belzhar är också en väldigt snabb bok, jag fick anstränga mig för att inte läsa igenom hela under en sittning och då inte ha något mer att läsa under resten av helgen (det här var under påsken i Cairns när till och med många mataffärer var stängda).

Jag tyckte också om den magiska realismen och hur Belzhar (världen där allt är bra igen) var väsentlig i karaktärernas sorgearbete. I den världen kan nämligen att ingenting nytt hända, bara sådant som karaktärerna tidigare varit med om. Att få se Jam gå från att alltid vilja vara med Reeve till att sakta tröttna på hur han aldrig utvecklas medan hon gör det var trovärdigt. Det var också fint att det inte bara var Belzhar som hjälpte till, utan att det var minst lika viktigt att eleverna i klassen blev vänner och tog hand om varandra.

En sak i utförandet hade jag svårt för, den stora tvisten i slutet. Det kändes som att Wolitzer absolut ville överraska och chocka för chockens skull och inte för att det var det bästa för historien. Därför vill jag inte placera Belzhar bland mina absoluta favoriter av det jag läst hittills i år, men den är nära. 

tisdag 28 april 2015

Som om jag vore fantastisk och Torskarnas pride-parad

Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin

Som om jag vore fantastisk är tredje boken i Sofia Nordins dystopi-serie om ett samhälle där en mystisk feber dödat nästan alla människor. Allt händer i dagens Sverige och inte i en obestämbar framtid i ett påhittat land i före detta USA. Jag älskar att böckerna är så realistiska.

*Kan innehålla spoilers*
I tredje delen lämnar Ella och Nora gården med hoppet om att hitta andra människor, de där som sände radio från Umeå. De drar ut på en klassisk roadtrip. Ellas tankar och känslor är lika on point som huvudpersonernas alltid är i Nordins böcker. Vissa händelser var dock nästan för otroliga. Till exempel när Nora blir förgiftad av bensin och de får slut på mat och vatten, men i sista sekund blir räddade. Såg den komma på långt håll. Men på det stora hela är det spännande läsning och jag ser fram emot nästa del. För visst måste det bli en till med den cliff-hangern?


Torskarnas pride-parad av Sara Hansson

Jag skulle rekommendera Torskarnas pride-parad till alla som gillar Liv Strömqvist. Precis som Strömqvist framför Hansson sylvass samhällskritik med lika delar humor och ilska. Seriealbumet är en blandning av klockrena en-sidare och längre serier med mer djupgående analyser. Några av ämnena som tas upp är surrogatmödraskap, legalisering av prostitution och Bechdel-testet. Kanske är presentationen egentligen lite väl lik Strömqvist ibland, men jag köper det för att det är ett så effektivt sätt få läsaren att haja till.

fredag 17 april 2015

(Mycket försenad) månadsrapport mars

Antal böcker lästa: 4
varav seriealbum/noveller: -
På svenska: -
På engelska: 4
Omläsningar: -
Hyllvärmare: -
Antal sidor: 1748
Favorit: The Handmaid's tale
Tyckte minst om: The Last Arguments of Kings
Fick mig att skratta: -
Grät åt: The Handmaid's tale. Eller jag grät inte, men blev väldigt nedstämd och upprörd.
Vill dricka te med: Anthony Lockwood från The Screaming Staircase. Jag vill veta mer om vad han döljer och höra om alla spökjakter och hur han lyckas hålla en firma flytande som tonåring. Och han verkar vara bra på att bereda te.
Finast omslag: The Screaming Staircase

torsdag 16 april 2015

Deep Blue av Jennifer Donnelly

Serafina, sjöjungfru och prinsessa av Miromara, är nervös inför sitt livs viktigaste kväll. Hon måste sjunga en svår trollformel perfekt för att visa sig värdig att leda sitt folk och dessutom trolova sig med kronprinsen Mahdi. Att hon haft svårt att sova på grund av konstiga drömmar där häxor mässar om djuphavsmonster och fem andra som hon måste hitta gör inte saken lättare. Den enda ljusglimten är att hennes nära vän Neela, en matglad prinsessa med en hemlig önskan om att bli kläddesigner, kommit till huvudstaden för att bevittna cermonin. Men under ceremonin attackeras Miromara, drottningen blir svårt skadad och Serafina tvingas fly för sitt liv tillsammans med Neela. Nu vilar havets öde på hennes axlar.

Det finns ett fåtal saker jag tycker om med boken, som att den har en bunt relativt välutvecklade kvinnliga karaktärer och att deras vänskap är i fokus. Men överlag är det alldeles för mycket exposition, långa stycken där Donovan infodumpar havsrikets historia och världsuppbyggnad. Allt skrivs ut övertydligt i stora bokstäver. Och istället för att visa vad karaktärerna känner berättas det rätt upp och ner.

Annat som stör läsningen är smådetaljer om hur livet som vattenvarelse fungerar rent praktiskt. Som att sjöjungfrurna bär klänning. Är inte det bara i vägen i vattnet? Eller att de dricker te. Hur hamnar det i koppen utan att spädas ut? Att varenda sjöjungfru vi möter först och främst beskrivs utifrån sin hårfärg, fjällfärg och klädnad får mig också att önska att det var lite mindre fokus på utseende.

Det här är nog den första boken om sjöjungfrur jag läst sen Andersens Den lilla sjöjungfrun och det känns som att det finns så mycket potential i världen under ytan. Trots att den här boken inte var någon höjdare i utförandet blev jag sugen på mer. Har du läst någon bra bok om sjöjungfrur/havsfolk? Tar tacksamt emot tips.