torsdag 5 februari 2015

The Cuckoo's Calling av Robert Galbraith

Lula Landry, supermodell och IT-girl hittas död under sin balkong en vinternatt. Mord eller självmord? Media älskar det och frossar i hennes historia i veckor, men till slut meddelar polisen att det var självmord. Lulas bror tror dock att hon blivit mördad och vänder sig till privatdetektiven Cormoran Strike. Strike har det tufft, hans stormiga förhållande med fästmön Charlotte har precis tagit slut och han är hemlös. Med skulder upp över öronen och nästan inga kunder tar han sig an fallet. Till sin hjälp har han Robin, en vikarierande sekreterare som han egentligen inte har råd med, men som visar sig vara till stor hjälp.

Robert Galbraith är en pseudonym för J.K. Rowling, det går inte att låta bli att nämna. Jag som inte läser mycket deckare hade antagligen inte plockat upp den här boken om det inte var för att jag litar på Rowling. Och jag är glad att jag läste den för The Cuckoo's Calling är en mysig deckare. Trots att mord förekommer känns det aldrig nattsvart eller livsfarligt och man får inte känslan av att hela samhället är korrupt. Kanske har det att göra med att handlingen rör sig mycket bland modeller, artister och designers och andra rika och kända personer. Atomsfären i boken är extra ljuvlig för en London-älskare. Staden känns nästan som en egen karaktär. 

Huvudkaraktärerna är välutvecklade och man bryr sig verkligen om dem. Strike är en föredetta militärpolis som blev av med ena benet i Afgantistan (lite John Watson-vibbar där) med ett misslyckat privatliv och på gränsen till konkurs. Robin är nyförlovad och lycklig i sitt privata liv, även om det uppstår en del spänningar då hennes kille inte tycker om att hon jobbar hos Strike. Hon har alltid varit fascinerad av privatdetektiver och är ruskigt kompetent. Jag önskar att Robin hade fått mer plats att berätta historien. Eftersom hon inte kan så mycket om detektivarbete än tillför kontrasten mot Strikes vana något. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar