The Secret of Happy Ever After av Lucy Dillon

Michelle försöker starta om på nytt i en liten engelsk stad. Hon är driven och duktig och öppnar en inredningsbutik som går fantastiskt bra och hon känner att det är dags att utöka verksamheten. Den nergångna bokaffären lite längre ner på gatan skulle vara den perfekta lokalen att hyra nu när den gamle ägaren hamnat på äldreboende. Problemet är bara att han kräver att den som hyr lokalen måste fortsätta driva bokaffären i ett år innan hen kan få tillstånd att köpa den. Michelle läser inte alls själv men har en perfekt person i åtanke för jobbet. 

Anna är f.d. bibliotekarie och hemmamamma åt sin mans tre barn från ett tidigare äktenskap och familjens busiga dalmatin. Förutom att sköta hushållet älskar hon böcker, drömmer om ett eget barn och volontärarbetar genom att läsa högt på äldreboendet. Hon och Michelle har blivit nära vänner och när Michelle ber henne börja jobba i bokaffären är det som att en dröm gått i uppfyllelse. Men allt blir inte riktigt som de tänkt sig. Bokaffären och människorna (och hundarna) de träffar genom den för med sig stora förändringar. 

Böcker om böcker ligger ofta på plus redan innan jag ens börjat läsa. Därför var det intressant att Michelle (som en av huvudkaraktärerna) inte tyckte om att läsa. Det blev en spännande kontrast mot resten av karaktärerna. Och hennes argument mot böcker och att tvingas driva bokaffären var välformulerade, även om jag inte håller med henne så förstår jag hennes karaktär. Annas kärlek till böcker kan jag relatera mer till, även om det blev lite tjatigt att hon bara svärmade över barnböcker hon läste som ung. Jag blir också nostalgisk över barndomens läsupplevelser men det finns ju så mycket mer som är bra. 

The Secret of Happy Ever After är helt okej med två intressanta huvudkaraktärer, två riktigt charmiga hundkaraktärer och mysig miljö (jag hade inte haft något emot att hänga i bokaffären). Slutet var tyvärr inte riktigt trovärdigt, allt ordnade sig alldeles för bra. Det hör till genren och jag borde förstått vart det skulle leda med tanke på titeln, men det finns trots allt lyckliga slut som inte behöver falla i de-levde-lyckliga-i-alla-sina-dar-stereotypen.