Jag försöker hitta tillbaka till fantasy igen och The First Law - triologin var en rekommendation från en vän, baserat på att jag gillar George R.R. Martins A Song of Ice and Fire. Det blev så att jag läste hela triologin i ett svep (lyxen med att läsa böcker med några på nacken) och väljer därför att recensera alla böckerna i samma inlägg. Liten spoilervarning för de två sista böckerna.
The Blade Itself
Första halvan av The Blade Itself var jag lite skeptisk. Den var så mörk! Det badades i otäcka detaljer, målande beskrivningar av våld och tortyr och nattsvart ironi. Huvudkaraktärerna är inga muntergökar direkt. Glokta, som efter att ha varit krigsfånge och blivit torterad själv jobbar som torterare. Jezal, en snobbig sprätt som tror sig vara bättre än andra, men egentligen inte vet någonting. Logen, en ärrad krigare från norr med dödligt rykte och en längtan efter att vara lite godare. Ferro, en före detta slav som bara är ute efter hämnd. West, en man från folket som lyckats göra karriär i det militära. Och Bayaz, en urgammal trollkarl full av hemligheter. Där Martin chockar med det oväntade matar Abercrombie på med hemskheter konstant.
Men det jag saknade mest var world building och action. Det tog sig dock i andra halvan. Långsamt förklarades det politiska spelet, orsaker till det pågående kriget och en del historia. Angland är i en rävsax mellan vildarna i Norr som samlats under en ledare och ett kejsardöme i söder.
Before They are Hanged
Efter en långsam start i första boken ökade tempot i mellanboken nämnvärt. Nästan som att första boken är en lång prolog och nu var det dags för saker att börja hända. Logan, Ferro, Jezal och Bayaz gav sig av på en resa tillsammans och med hjälp av varandra utvecklades de rejält. West måste delta i krig och Glolkta hålla en stad under belägring. Mörkret och våldet är alltså fortfarande närvarande i stor utsträckning. Men nu hade jag börjat bry mig om karaktärerna och ville veta hur det skulle gå för dem. Before They are Hanged slutade med ett stort antiklimax, samtidigt som den förberedde för den tredje delen.
The Last Argument of Kings
Den avslutande delen i Abercrombies triologi gjorde ett stabilt jobb med att avsluta serien. Nedtrappningen var lite väl utdragen för min smak. Och efter andra boken, där de flesta av huvudkaraktärerna verkade utvecklas åt ett någorlunda positivt håll och utvecklade sidor som gjorde de lättare att tycka om, försattes chanserna här. Antihjältar med betoning på anti. Även om jag var beredd på ett mörkt slut var det fortfarande lite av en besvikelse att inte en enda utvecklades i en positiv riktning. Varken onda eller goda får vad de förtjänar. Abercrombie vänder liksom ut och in på vad som brukar vara lyckliga slut i genren. Bröllop med en vacker prinsessa, att bli kung eller general och höljas i ära, inte för det särskilt mycket gott med sig.
Vill man läsa något mörkt, våldsamt och dystert är det här helt rätt serie. Jag brukar uppskatta svart humor och dyster realism, men det här var nästan för mycket, om än välgjort.
Unga självlärda ingenjören Dick Simnel har lyckats uppfinna ett ånglokomotiv. Till skillnad från sin pappa som sprängde sig själv i luften under sina försök tar Simnel hänsyn till matematik. Han tar ångloket till Ankh-Morpork för att försöka ordna med finansiering till en utbyggnad av järnvägen. Ankh-Morporkborna älskar ett spektakel och visar ett stort intresse för loket där hon tuffar fram. Stadens ledare Lord Vetinari inser motvilligt att tiden är mogen för järnvägen (även om han personligen inte gillar idén måste till och med tyranner följa med i tiden och det skulle vara skönt att slippa åka skumpig vagn till Uberwald på diplomatiska uppdrag) och ger Moist von Lipwig i uppdrag att få verksamheten att fungera. För nu när Moist fått ordning på post-, bank- och telegramverksamheten måste han ha tid över. Den före detta lurendrejaren får använda alla sina people skills till att handskas med ingenjörer som talar ett annat språk än honom, landägare som vill ha järnvägen i närheten men inte just på sin mark och att få allt allt klart utan förseningar.
Det är sommaren 1986 och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har just inträffat. Allt är bara ljus ljus ljus för Mariia som är kär i Mimi. Och hon är kär tillbaka, men inte ens en besvarad tonårsförälskelse som skapar egna världar i badhytter och på vindar räcker till när verkligheten blir för hård. Hur länge som helst går det inte att undvika död, fattigdom och sorg.
Lula Landry, supermodell och IT-girl hittas död under sin balkong en vinternatt. Mord eller självmord? Media älskar det och frossar i hennes historia i veckor, men till slut meddelar polisen att det var självmord. Lulas bror tror dock att hon blivit mördad och vänder sig till privatdetektiven Cormoran Strike. Strike har det tufft, hans stormiga förhållande med fästmön Charlotte har precis tagit slut och han är hemlös. Med skulder upp över öronen och nästan inga kunder tar han sig an fallet. Till sin hjälp har han Robin, en vikarierande sekreterare som han egentligen inte har råd med, men som visar sig vara till stor hjälp.
