Georgie McCool är manusförfattare och har precis fått veta av sin skrivpartner Seth att de har chansen att göra sin egen serie på sin drömkanal. Problemet är bara att de måste ha manuset klart inom en vecka trots att det är jul. Georgie bestämmer sig därför för att inte följa med sin man Neal och deras två små döttrar till hans föräldrar i Oklahoma. Det blir droppen på ett mångårigt problem där Georgie slitits mellan jobb och hem. Hon krisar. Klarar inte av att jobba ordentligt och flyttar hem till sin mamma. Där får hon för sig att ringa till Neals föräldrars hemtelefon och hamnar hos Neal för femton år sen. Julen då de hade ett stort gräl och hon trodde att förhållandet var över. Efter en vecka utan kontakt körde han hela vägen tillbaka till LA och friade. Kan hon genom att säga rätt saker via telefonen göra allt bra mellan dem igen?
Rainbow Rowell skriver både ungdoms- och vuxenböcker och allra mest tycker jag om när hon skriver om ungdomar. Avsnitten där Georgie minns starten av hennes och Neals förhållande i college var också de som var bäst i Landline. Rowell är ruskigt duktig på karaktärer och att visa hur de växer genom historien. Och också på att undvika klichéer. Bara en sådan sak som att Georgie är komiker, driven och den som försörjer familjen medan Neal är hemmaman sticker ut och jag hade gärna velat veta mer om hur omgivningen reagerade på deras livsval.
Tidsreseaspekten av boken kändes ganska onödig, mest ett sätt att få Georgie att minnas deras tidiga förhållande och kärleken till varandra. Det fanns inte ens ett försök till förklaring hur telefonsamtalen fungerade (vilket kanske ändå kan köpas då det är svårt att skriva om tidsresor på ett bra sätt.) Men vad Georgie än säger under telefonsamtalen så vet läsaren att det slutar med att hon kommer befinna sig där hon är nu, alltså spelar det egentligen ingen roll vad hon säger. Tidsresor är som sagt krångliga.
Hur som helst så är det Georgie och Neal centrala för boken, precis som karaktärerna och relationerna alltid är i Rowells böcker och det är också de som är den stora behållningen. Jag höll tummarna för dem läsningen igenom och hoppades att allt skulle ordna sig utan allt för stora uppoffringar.
Har man läst Fangirl så kan man hålla ögonen öppna efter Leon och Cath som gör en liten cameo i slutet. Blev så glad över att få återse dem. Visst är det underbart när författare gör så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar